Spanienbloggen 09/10

Till slut kom så mina sambor, två (till synes) jättetrevliga tjejer som jag tror det kommer funka jättebra med. Det är dock konstigt att behöva anpassa sig till två andra i lägenheten vad gäller ljudnivå på musik, matlagning, dela badrum och allt sånt som följer med att man delar boende. Jag tror att det kommer bli lättare att vara mer naturlig när vi har lärt känna varandra bättre.

Igår var jag hemma hos Therese och åt jättegod middag (kyckling, mamma ;) ) som hon lagat. Sen åkte vi, dvs Alcalás svennegäng, två tjejer från Italien och Lieke och Marjol från Nederländerna in till Madrid för att spana in La Noche en Blanco (Natten i vitt typ). Det var som någon slags gatufest, alla gator var packade med folk så att det inte kunde köra några bilar och det var artister som uppträdde och en del kulturevenemang som var gratis. Vi utnyttjade lite gratisdrinkar, "insöp atmosfären" och tog en drink på en uteservering. Var hemma runt 4 på morgonen.

Idag gick jag och Veronika och tittade på en utställning om Ötzi, en helt preserverad (eller ja, mummifierad) kropp som de hittat i en glaciär. Intressant men inte så mycket autentiskt, mest återskapade redskap etc och information om vad de kunnat utröna av kroppen. Också en skärm med direktsändning från den kammare där kroppen nu ligger nedfryst, fast det kändes som att det var ganska upphypat för det var bara en lite knackig svart-vit bild på hans ansikte. Och det hände ju liksom inte så mycket, han tog det ganska lugnt ;)

Jag missade en massa människor på MSN idag, ledsen för det, jag satt i vardagsrummet och pluggade inför provet imorgon. Då ska det också bli intressant att se om jag har lyckats tyda schemat korrekt och om lektionerna verkligen börjar imorgon. Det är lite si och så med informationen här, har flera av oss konstaterat. Och det var nog århundradets underdrift.

Till alla jag missade, vi hörs imorgon! Och alla andra som känner för en pratstund med, förstås :)

Alltså, ibland längtar man bara hem till Svea rike där allt funkar som det ska. Jag sprang ju runt i nära vild panik de första dagarna för att försöka få tag på lösenord till skolans wlan. Ingen jvel hade en aning om hur eller vad eller varför och skickade runt mig till olika kontor. Till slut sa de att jag måste skriva in mig först, vilket jag inte kommer göra förrän i oktober. Skit. Men nej! På Erasmuskontoret vid min fakultet säger de att så fort mitt kort kommer (vissas kort har redan kommit, andras inte) så kommer jag kunna få mitt användarnamn och lösenord. Hopp! De kommer skicka ett mail när det kommer, det kan dröja upp till två veckor (det har nu gått en och en halv och jag har inte hört något). Så jag har använt skolans datasalar, snyltat på grannen och klarat mig så gott jag kunnat i väntan på något bättre.

Igår pratade jag med Veronika och av en händelse kom vi in på detta.

"Men jag har redan fått mitt."
"Ja men du har väl ditt kort?"
"Nej."
"Va?"
"Jag fick lösenordet från de Erasmuskontoret första dagen när jag kom hit."
"VA?"

WTF liksom?! Hur fn kan man glömma att ge mig internetuppkoppling, det näst viktigaste efter... ja, kanske det viktigaste! Och varför i hlvete kunde ingen kläckt ur sig att jag ska gå till Erasmus huvudkontor? Varför visste ingen detta?!

SÅ. Jag gick dit i förmiddags och simsalabim utan frågor eller problem:

"Hej, en vän till mig sa att hon fick sitt lösenord för internet här?"
"Vill du hämta ut ditt? Vad heter du?"
"Lina etc"
"Här är det."
"Eh jaha, tack då."
"Hasta luego"

Bara sådär. Men det är ju självklart inte bara att skriva in lösenordet och åka, visade det sig. Efter mycket svärande över inställningar och program som ska laddas ned och omstartande av datorn var jag superstolt när anslutningen funkade.
Bara det att den visade sig vara skit. Uppkopplingen är typ sämre än hos min granne och jag kopplas från hela tiden och måste skriva in lösenordet igen. Skit. Så mycket jobb för typ ingenting.

Men jag har inte gett upp helt, jag ska prova att sätta mig någonannanstans i byggnaden och se om det blir bättre där. Om inte är den fn bättre att surfa hemma. Ursäkta språket alla känsliga läsare.

Forst och framst vad som hande igarkvall:

Jag gick efter uppmuntran fran Jonas, Emil och Lisa pa Erasmusfesten, vilket var det basta jag gjort sen jag kom till Alcalá! Pa vagen dit sammanstralade jag med en kille i min alder som ocksa sag lite vilsen ut, och efter ett tag fragade han om jag skulle till Gabbana (som baren hette), sa vi gjorde sallskap. Han och hans kompis visade sig vara fran England, och efter att jag borjat prata med dem var det varsta mingelfesten dar man gick fran sallskap till sallskap. Nyckeln for att starta en konversation var "Var kommer du ifran?" och fran det kunde man alltid hitta nagot att prata om. Eller skrika om, snarare, det var inte direkt samtalsvanlig volym pa musiken. Gratis sangría och mansklig kontakt var toppen :) Tessa, Paddy och Paddys polska flatmate kommer jag traffa igen imorgon.

Sa till idag. Gick upp tidigt for att fa resultaten innan jag skulle traffa Miguel kl 10, men det visade sig att jag inte alls kunde fa resultaten idag utan pa mandag, och att det ar DA lektionerna borjar. Surprise, surprise! Jag, Miguel och tva av hans kompisar satte oss i alla fall i hans lilla bil och akte ut till deras campus som ligger lite utanfor stan och fikade i deras cafeteria. Det var meningen att vi skulle fixa spanskt telefonnummer till mig ocksa, men pa bada kontoren som vi akte till sag de ut som fragetecken och hanvisade oss nagonannanstans. Surprise, surprise! Men Miguel har gjort vidare efterforskningar och pa mandag nar kontoren oppnar igen tror jag att jag vet vart jag ska ga.

Nu ar det helg och jag kommer inte att kunna surfa (det ordet ar nastan lite nostalgiskt, eller hur?) forran pa mandag, sa da far ni veta allt!

Wow, langt inlagg, jag vill tacka er som orkat lasa anda hit och tack ocksa for alla kommentarer som jag blir sa glad for! Nu ska jag hem och ata grekisk sallad efter inspiration fran min initiativfulle (den kan du ocksa lagga in i cvt ;) ) pojkvan.

Vi hors pa mandag!