Shantaram
Författare: Gregory David Roberts
Publiceringsår: 2003
Detta är berättelsen om hur en man flyr från australienskt fängelse och skapar sig ett nytt liv i Bombays övre och undre värld. När Roberts är klar med sin berättelse har det tagit honom mer än 900 sidor. Trots det känns det som om han skulle kunna fortsätta berätta i 900 sidor till, och som om jag inte skulle ha något emot att läsa dem. Till en början var jag negativt inställd till Roberts översvallande och poetiska metaforer och livsiakttagelser, jag tyckte mest att de var flummiga och inte passade denna typ av bok. Efter att ha läst klart den tycker jag fortfarande att Roberts är som bäst när han är saklig och alert, men jag måste samtidigt erkänna att Shantaram knappast kan klassifieras som en viss "typ" av bok. Den är snarare i en klass för sig.
Med det är egentligen det mesta sagt. Jag njöt under hela läsningen av denna roman, och som jag sade tidigare hade den gärna fått vara längre för min del. Om så bara hälften av det är sant är det likaså ett fantastiskt människoöde vi får följa, och inte minst får vi lära känna staden Bombay (eller Mumbai) och dess invånare. Jag har nu missionerat denna bok för alla som orkat lyssna och jag tror jag har övertygat några av dem att läsa den. Nu uppmanar jag alla er: läs Shantaram!
Publiceringsår: 2003
Detta är berättelsen om hur en man flyr från australienskt fängelse och skapar sig ett nytt liv i Bombays övre och undre värld. När Roberts är klar med sin berättelse har det tagit honom mer än 900 sidor. Trots det känns det som om han skulle kunna fortsätta berätta i 900 sidor till, och som om jag inte skulle ha något emot att läsa dem. Till en början var jag negativt inställd till Roberts översvallande och poetiska metaforer och livsiakttagelser, jag tyckte mest att de var flummiga och inte passade denna typ av bok. Efter att ha läst klart den tycker jag fortfarande att Roberts är som bäst när han är saklig och alert, men jag måste samtidigt erkänna att Shantaram knappast kan klassifieras som en viss "typ" av bok. Den är snarare i en klass för sig.
Med det är egentligen det mesta sagt. Jag njöt under hela läsningen av denna roman, och som jag sade tidigare hade den gärna fått vara längre för min del. Om så bara hälften av det är sant är det likaså ett fantastiskt människoöde vi får följa, och inte minst får vi lära känna staden Bombay (eller Mumbai) och dess invånare. Jag har nu missionerat denna bok för alla som orkat lyssna och jag tror jag har övertygat några av dem att läsa den. Nu uppmanar jag alla er: läs Shantaram!
Kommentarer
Trackback