Korsord lönar sig 2.0
Ay, Carmela och Pedro Páramo
Ay, Carmela av Sanchis Sinisterra är en pjäs skriven i slutet av 1900-talet som utspelar sig under Spaniens inbördeskrig. I vår utgåva (förlaget Catedra) ingick även en annan av Sinisterras pjäser, Ñaque, och båda två är bitvis väldigt humoristiskt skrivna. Framförallt tilltalas jag av greppet att inkludera hela teaterlokalen i pjäsen, att låta publiken och det som pågår bakom scenen ingå i handlingen, vilket han använder sig av i både Ñaque och Ay, Carmela. Den senare av dessa bär också på ett viktigt budskap; skriven ungefär 40 år efter inbördeskriget, då Francos diktatur började övergå i demokrati och det folket ville göra var att lämna den perioden bakom sig och förtränga att det någonsin hänt, så ber denna pjäs åskådaren att komma ihåg historien, att inte glömma det som hänt. Kan man inte sin spanska historia så kan man ändå läsa Ay, Carmela och få ut något av den: det är också en historia om kärlek och relationer, rädsla, skam och stolthet.
Pedro Páramo av Juan Rulfo är vanlig skönlitteratur, fast vanlig kanske är fel sak att säga i detta fall. Rulfos roman är en tidslabyrint, där historien centreras runt den fiktiva byn Comala i Mexico. Till att börja med får vi följa Juan Preciado, en man som söker efter sin far, Pedro Páramo, som ska bo i Comala. Långsamt börjar han inse att den idylliska by hans mor beskrivit där hon växte upp inte längre existerar, utan är helt övergiven; bara spöken finns kvar. Romanens fragmentariska uppbyggnad, där vi genom de dödas minnen får veta Comalas historia, gör att det krävs mycket av läsaren: det är inget man slöläser för att fördriva tiden, och en andra läsning är att rekommendera för att få rätsida på allt. Men det är väl värt det; Rulfo har skapat ett verk med lika många betydelser och sidor som det finns karaktärer i boken, utan att det blir en enda moralkaka. Vackert och komplicerat.
Tematrio: Övernaturligt
Tänkte ta mig an Lyrans tematrio för första gången. Denna vecka är det övernaturligt tema, ett tema som passar mig som handen i handsken! Gäller bara att välja ut de bästa, tyvärr är The Picture of Dorian Gray redan tagen med det finns ju mycket annat läsvärt, till exempel dessa:
1. Historikern av Elizabeth Kostova kombinerar historiska fakta med den bästa formen av vampyrlitteratur. Soliga italienska piazzor varvas med mörka kyrkokällare där mystiken dallrar tät och där man lätt kan tro att Dracula fortfarande lever och suger blod, som han gör i denna jakt på sanningen som går genom både tid och rum.
2. The Canterville Ghost av Oscar Wilde är väl mer en novell än en roman, men den passar ju så bra till temat! Denna underbara berättelse om den amerikanska familjen som flyttar till England och möter ett ensamt spöke som man först skrattar åt, sedan tycker synd om och som slutligen får vila i frid.
3. En vampyrs bekännelser av Anne Rice är ännu en vampyrroman och tillsammans med den första romanen i denna tematrio en av de bästa inom genren. Vampyrens odödlighet betonas medan Louie berättar om sitt liv från New Orleans på 1800-talet fram till idag och om ett liv, eller en död, där förutsättningen är att gömma sig in plain sight.