Bävern Recenserar

Har jag dött? Eller ännu värre - har jag slutat läsa? Nej då, ingetdera. Faktum är att jag läser två böcker just nu, Crossroads of Twilight av Robert Jordan och Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Det går bara väldigt långsamt med min nöjesläsning just nu, eftersom det mesta av min lästid upptas av till exempel Vägar genom texten av Hellspong och Ledin, Jämställt språk av Karin Milles, Textvård, Datorn granskar språket av Rickard Domeij och Skrivboken av Siv Strömqvist. En del av böckerna är utomordentligt relevant och intressant kurslitteratur, andra känns som bortslösade hundralappar. Oavsett så blir det mycket kurslitteratur och inte så mycket skönlitteratur, och därmed långt mellan inläggen. Bara så att ni vet.  

Författare: Yann Martel
Publiceringsår: 2002

Handling: Piscine Molitor Patel och hans familj ska flytta med hela sitt zoo från Indien till Canada via Stilla Havet. Skeppet förliser under resan, och Pi finner sig själv ombord på en livbåt med en tiger, en hyena, en orangutang och en zebra med ett brutet ben. Hela hans familj är borta. Läsaren får sedan följa Pis 227 dagar långa kamp för överlevnad, både mot svält, törst och den bengaliska tigern Richard Parker.

Den här boken är bra på så många nivåer. Den är bitvis humoristisk, framförallt i början då vi får följa händelserna fram till avresan. Senare tar historiens allvar bort lite av skrattet från läsaren, även om den lättsamma tonen är genomgående genom boken. En av mina favoritböcker sedan tidigare är García Marquezs Relato de un náufrago om en man som överlever 10 dagar på en flotte utan mat eller vatten efter att hans skepp förlist, så genren skeppsbrott tilltalar mig verkligen. Den här blir desto bättre på grund av de udda elementen, det vill säga djuren ombord på båten.
   Många gånger kände jag mig äcklad under läsningen. Till en början beror det på djurens beteende mot varandra, slakten av zebran och hur hyenan och tigern äter de andra djuren och varandra. Sedan övergår också Pi till att göra allt mer desperata saker för att överleva, som att försöka äta tigerns avföring. Beskrivningar av hur han slaktar en sköldpadda och tillgodogör sig av allt i den är väldigt ingående. Sammanfattningsvis behöver man vara ganska magstark för att läsa den bitvis.
    Men på det stora hela bidrar dessa groteska element till det bra helhetsintrycket. Berättelsen är rörande, engagerande, rolig och, trots dess osannolikhet, trovärdig. Det är helt tack vare den mänsklighet med vilken Pi har porträtterats, med den omtanke som lagts ner på alla detaljer runt hans överlevnad och hans tankar om densamma. Jag hade höga förväntningar på boken, och de möttes verkligen.