Vem var Dracula?
Originaltitel: In Search of Dracula
Författare: Raymond T. McNally och Radu Florescu
Publiceringsår: 1972
McNally och Florescu sammanfattar här sina grundliga efterforskningar om den Valakiska fursten Vlad Tepes, som tros ha inspirerat Bram Stoker när han skrev sin "Dracula". Det som framkommer tydligt under läsningen är att Vlad var en väldigt otrevlig person i verkliga livet också. Han var sadist, med en förkärlek för att spetsa folk på pålar, både fiender och undersåtar. Boken är fylld med anekdoter som visar på hur lynnig och oberäknelig Dracula var; han var helt klart galen, men baserar ändå alla sina sadistiska avrättningar på en slags skruvad rättvisa.
Varvat med den historiske Draculas biografi berättar författarna även om vampyrens historia och om hur Stoker kom fram till att han skulle skriva en vampyrroman. Ett kapitel som jag tyckte var särskilt intressant, eftersom jag precis avslutat "The Historian", var avsnittet om klostret vid Snagov och Draculas grav. Kostova har verkligen tagit hänsyn till den befintliga forskningen då hon skrev "Historikern"; alla hennes fakta och de anekdoter hon tar upp stämmer med vad dessa forskare kommit fram till.
Om jag ska klaga på något så är det att läsningen ibland ibland blir lite repetitiv. Detta beror på författarnas vetenskapliga ambitioner med boken, då de, efter att till exempel ha berättat om en tilldragelse vid Draculas hov då han spikade fast turbanerna på två turkiska ambassadörers huvuden för att de inte velat ta av dem i hans närvaro, känner behovet av att bevisa sanningshalten i berättelsen genom att gå igenom varifrån källan kommer, jämföra med andra källor, gå igenom årtal i Draculas liv som skulle kunna passa och andra vetenskapliga övningar som jag föörstår är helt nödvändiga för att deras verk ska bli taget på allvar men som kan vara tröttsamt när man som jag läser enbart för nöjes skull.
Men på det stora hela är det verkligen underhållande läsning, även om man bitvis behöver ha en stark mage för att klara av beskrivningarna av vissa av hans tortyrmetoder. Har man läst eller tänker läsa "The Historian" är detta ett komplement jag verkligen rekommenderar. Nu blir det Bram Stoker för min del.
Författare: Raymond T. McNally och Radu Florescu
Publiceringsår: 1972
McNally och Florescu sammanfattar här sina grundliga efterforskningar om den Valakiska fursten Vlad Tepes, som tros ha inspirerat Bram Stoker när han skrev sin "Dracula". Det som framkommer tydligt under läsningen är att Vlad var en väldigt otrevlig person i verkliga livet också. Han var sadist, med en förkärlek för att spetsa folk på pålar, både fiender och undersåtar. Boken är fylld med anekdoter som visar på hur lynnig och oberäknelig Dracula var; han var helt klart galen, men baserar ändå alla sina sadistiska avrättningar på en slags skruvad rättvisa.
Varvat med den historiske Draculas biografi berättar författarna även om vampyrens historia och om hur Stoker kom fram till att han skulle skriva en vampyrroman. Ett kapitel som jag tyckte var särskilt intressant, eftersom jag precis avslutat "The Historian", var avsnittet om klostret vid Snagov och Draculas grav. Kostova har verkligen tagit hänsyn till den befintliga forskningen då hon skrev "Historikern"; alla hennes fakta och de anekdoter hon tar upp stämmer med vad dessa forskare kommit fram till.
Om jag ska klaga på något så är det att läsningen ibland ibland blir lite repetitiv. Detta beror på författarnas vetenskapliga ambitioner med boken, då de, efter att till exempel ha berättat om en tilldragelse vid Draculas hov då han spikade fast turbanerna på två turkiska ambassadörers huvuden för att de inte velat ta av dem i hans närvaro, känner behovet av att bevisa sanningshalten i berättelsen genom att gå igenom varifrån källan kommer, jämföra med andra källor, gå igenom årtal i Draculas liv som skulle kunna passa och andra vetenskapliga övningar som jag föörstår är helt nödvändiga för att deras verk ska bli taget på allvar men som kan vara tröttsamt när man som jag läser enbart för nöjes skull.
Men på det stora hela är det verkligen underhållande läsning, även om man bitvis behöver ha en stark mage för att klara av beskrivningarna av vissa av hans tortyrmetoder. Har man läst eller tänker läsa "The Historian" är detta ett komplement jag verkligen rekommenderar. Nu blir det Bram Stoker för min del.
Scifibokhandeln med K
Apropå mitt förra inlägg: Jag blev idag villigt meddragen till Scifibokhandeln av K, som skulle leta litteratur till sin C-uppsats, och kunde själv fynda den senaste delen i Robert Jordans Wheel of Time (som ju figuerade i min topplista i det senaste inlägget). Som vanligt när K och jag är i shoppingtagen tillsammans blir det mycket böcker, men idag måste jag ge oss båda en klapp på ryggen för att vi hållt tillbaka och bara köpt nödvändig litteratur (i K:s fall) och...ja... litteratur jag verkligen ville ha i mitt fall. Om jag nu bara kan bli klar med alla mina pågående läsprojekt så kan jag kanske börja läsa denna till sommaren i alla fall.
Apropå bokrean så har jag bläddrat igenom Akademibokhandelns katalog som kom idag och hittade ingenting intressant. Kanske bäst så. Men lite besviken blir man. Kommer definitivt bli en tur runt stans bokhandlar ändå, om inte för att handla så i alla fall för att bläddra runt lite och insupa atmosfären.
Apropå bokrean så har jag bläddrat igenom Akademibokhandelns katalog som kom idag och hittade ingenting intressant. Kanske bäst så. Men lite besviken blir man. Kommer definitivt bli en tur runt stans bokhandlar ändå, om inte för att handla så i alla fall för att bläddra runt lite och insupa atmosfären.
Avslöjande topplista
Som jag någon gång nämnde i Spanienbloggen är jag helt galen i listor. Ibland hjälper de på riktigt med att strukturera tankarna, andra gånger tror jag bara att jag skriver dem på grund av någon slags kontrollbehov. Det slog mig i alla fall att det därför är konstigt att jag inte skrivit en topplista vad gäller böcker (publicerad i alla fall). Jag insåg efter lite självrannsakan att det antagligen beror på att jag inte skulle vara helt stolt över den, eftersom den till största delen skulle bestå av fantasy och sci-fi. För låt oss inse att fantasy inte riktigt hittat in i litteraturens finrum än. Tolkien kanske - han har i alla fall sopat vägen lite - men den har definitivt inte blivit insläppt innanför dörren. För mig är fantasy den ultimata verklighetsflykten, vilket är det jag oftast vill uppnå med min läsning för att slappna av. Visst njuter jag av att läsa Balzac eller Wilde eller någon annan klassiker, men det går inte att komma ifrån att jag associerar den typen av litteratur med analys, djupa tankar och skolarbete. Så även om jag läser den på eget bevåg och utan tvång blir det bara inte samma sak. Så nu är katten ute ur påsen: fantasy är den genre jag föredrar. Och som lovat kommer här alltså LISTAN (men några andra genrer också faktiskt):
Utan inbördes ordning, de 10 bästa romanerna/serierna jag läst (hittils!):
Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams (serie)
The Wheel of Time av Robert Jordan (serie)
The Story of a Shipwrecked Sailor av Gabriel García Marquez
El día que me vaya no se lo diré a nadie av Kiko Amat (genialisk bok som tyvärr inte blivit översatt till svenska eller engelska än)
A Clockwork Orange av Anthony Burgess
Narnia av C. S. Lewis (serie)
Harry Potter av J. K. Rowling (serie)
Stranger in a Strange Land av Robert A. Heinlein
1984 av George Orwell
Sagan om Ringen av J. R. R. Tolkien (serie)
Där har ni den! Jag antar att jag inte behöver säga att jag varmt rekommenderar alla böcker på listan? Det finns recensioner av de flesta av dem här på bloggen för de som är intresserade.
Utan inbördes ordning, de 10 bästa romanerna/serierna jag läst (hittils!):
Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams (serie)
The Wheel of Time av Robert Jordan (serie)
The Story of a Shipwrecked Sailor av Gabriel García Marquez
El día que me vaya no se lo diré a nadie av Kiko Amat (genialisk bok som tyvärr inte blivit översatt till svenska eller engelska än)
A Clockwork Orange av Anthony Burgess
Narnia av C. S. Lewis (serie)
Harry Potter av J. K. Rowling (serie)
Stranger in a Strange Land av Robert A. Heinlein
1984 av George Orwell
Sagan om Ringen av J. R. R. Tolkien (serie)
Där har ni den! Jag antar att jag inte behöver säga att jag varmt rekommenderar alla böcker på listan? Det finns recensioner av de flesta av dem här på bloggen för de som är intresserade.
The Historian
Författare: Elizabeth Kostova
Publiceringsår: 2005
Handling: Detta är en fiktiv berättelse om två akademikers jakt på den verklige Draculas grav (och Dracula själv), för han var ju faktiskt en riktig, historisk person. Utan att avslöja för mycket är Dracula även i denna roman en vampyr, fast med ett mål med sin död och, som baksidetexten säger, "en försmak för bibliotekarier". Jakten går genom 1900-talets Europa, och spänning och lite skräck blandas med forskningsarbete och vackra landskapsbeskrivningar.
Jag har glatt mig oerhört över att denna bok föll mig i smaken eftersom den var lite av en chansning och ett impulsköp; jag stod boklös på Bryssels flygplats med 3 timmar till nästa flight och valde det som verkade mest intressant. Efter att ha läst Anne Rice visste jag hur bra vampyrlitteratur kan bli, och det historiska elementet i denna roman gjorde den till ett värdefullt tillskott i denna numera nästan inflationsdrabbade genre. Det är en tegelsten, men de drygt 700 sidorna känns inte många när man följer Pauls och hans dotters jakt efter Dracula, varvat med Pauls och Helens jakt nästan 20 år tidigare. Jag har tyvärr inte läst Bram Stokers version av Dracula-legenden, som det refereras till flera gånger i denna roman, men den står först på listan efter mitt nuvarande litterära åtagande, "Vem var Dracula?" som handlar om den historiska personen bakom vampyrmyten. Jag rekommenderar i alla fall alla med vampyrintresse eller -beroende att läsa "Historikern", eller bara ni som gillar ett spännande mysterium. 
Spanska klassiker
Det har blivit mycket spansk skönlitteratur under terminens gång i och med att jag läste en litteraturkurs. Kommer antagligen aldrig komma till skott med att recensera varje bok individuellt och utförligt, så jag tyckte det var bättre att i alla fall kunna skriva ner vilka jag läst, vilka jag tycker är värda att andra läser och vilka som var bottennapp.
La familia de Pascual Duarte, Camilo José Cela. Skolexemplet och främsta företrädaren för tremendismo, en litterär strömning under mitten på 1900-talet som behandlar marginaliserade karaktärer i råa miljöer och våldsam handling. Inte direkt feel good-läsning med andra ord, med en portion samhällskritik om man tycker om sådant. Jag kan inte säga att jag fastnade för den själv, karaktärerna fick aldrig riktigt liv för mig, knappt ens huvudpersonen trots att den är skriven i första person. Men jag kan förstå att den skapade stor uppståndelse när den publicerades; Cela, som tidigare åtnjutit ett visst stöd från Francoregimen, var sedan tvungen att publicera sin nästa roman i exil.
Los santos inocentes, Miguel Delibes. Alldeles för experimentell för min smak, trots att historien verkligen berörde och upprörde. Om man kan bortse från att den är skriven helt utan skiljetecken så är den helt klart värd att läsa.
Poeta en Nueva York, Federico García Lorca. Skriven av en av Spaniens kanske mest kända poeter, men inte mer intressant för det. Jag är verkligen fel person att recensera poesi, för jag tycker verkligen inte om att läsa det. Detta är i alla fall en surrealistisk diktsamling om Lorcas vistelse i New York och hans frustration och oro över stadens förtryck över människan och naturen och hans känslor av ensamhet och isolation.
Los Pazos de Ulloa, Emilia Pardo Bazán. Eftersom den var den enda romanen på vår kurslitteraturlista som var skriven av en kvinna var jag extra uppmärksam på denna bok. Den sorteras som naturalism, och det finns otaliga exempel på hur determinismen och Zolas idéer om genetisk determinism spelar in i historien, såväl som samhällskritik och en relativt intressant historia.
Doña Perfecta, Benito Pérez Galdós. Min absoluta favorit bland urvalet. Den behandlar, precis som Pazos de Ulloa, genetisk determinism, men på ett mycket mer påtagligt och intressant sätt. Den antar formen av en krock mellan en djupt religiös by och en ingenjör från Madrid som representerar vetenskap och teknisk framgång, och de motsättningar som genast uppstår och sedan eskalerar.
Doña Berta, Leopoldo Alas "Clarín". Egentligen en novell snarare än en roman. Behandlar samma ämne som de två ovanstående romanerna; krocken som uppstår när en person som härstammar från en viss miljö finner sig i en helt annan. En ganska hjärtskärande historia om en liten gumma och hennes strävan efter att få tag på ett porträtt av hennes ungdoms kärlek, som också var hennes enda.
Las sonatas de Primavera, Estío, Otoño y Invierno, Ramón del Valle-Inclán. Fyra romaner som handlar om karaktären Bradomins romantiska erövringar under sin livstid, representerad genom de fyra årstiderna. Ganska underhållande läsning och relativt lättsmält om man inte behöver ta hänsyn till alla analytiska aspekter. En av kvinnorna i boken säger att han är en "ful, sentimental och katolsk Don Juan", vilket ger en ganska bra sammanfattning av böckernas stil.
Las leyendas, Gustavo Adolfo Becquer. En samling berättelser som nästan alla handlar om ett övernaturligt naturväsen i form av en kvinna klädd i vitt, och en man som låter sig förföras av henne. Bra läsning för den som gillar spökhistorier, myter och legender, men efter 10-20 stycken börjar man kunna förutse handlingen; less is more i det här fallet.
Don Juan Tenorio, José Zorilla. Inte "originalet", som skrevs av Tirso de Molina några århundraden tidigare, men likväl en klassisk Don Juan, lika mycket diabolisk som kvinnotjusare. Något alla som är intresserade av Spanien eller romantiken bör ha ögnat igenom.
El estudiante de Salamanca, José de Espronceda. En typisk romantisk poet som har skrivit typisk romantisk poesi om en typiskt romantisk karaktär. Faktiskt mer lättförståeligt än Lorca, trots det gammalmodiga språket; det är mer som en berättelse skriven på vers än poesi, och Espronceda har även integrerat element från teatermanus. Handlar om don Félix, en Don Juan som blir hemsökt av en kvinna som dött av hjärtesorg efter att han lämnat henne. Övernaturligt och spännande.
Det om detta. Just nu håller jag på med The Historian och är snart klar. Recension kommer.
La familia de Pascual Duarte, Camilo José Cela. Skolexemplet och främsta företrädaren för tremendismo, en litterär strömning under mitten på 1900-talet som behandlar marginaliserade karaktärer i råa miljöer och våldsam handling. Inte direkt feel good-läsning med andra ord, med en portion samhällskritik om man tycker om sådant. Jag kan inte säga att jag fastnade för den själv, karaktärerna fick aldrig riktigt liv för mig, knappt ens huvudpersonen trots att den är skriven i första person. Men jag kan förstå att den skapade stor uppståndelse när den publicerades; Cela, som tidigare åtnjutit ett visst stöd från Francoregimen, var sedan tvungen att publicera sin nästa roman i exil.
Los santos inocentes, Miguel Delibes. Alldeles för experimentell för min smak, trots att historien verkligen berörde och upprörde. Om man kan bortse från att den är skriven helt utan skiljetecken så är den helt klart värd att läsa.
Poeta en Nueva York, Federico García Lorca. Skriven av en av Spaniens kanske mest kända poeter, men inte mer intressant för det. Jag är verkligen fel person att recensera poesi, för jag tycker verkligen inte om att läsa det. Detta är i alla fall en surrealistisk diktsamling om Lorcas vistelse i New York och hans frustration och oro över stadens förtryck över människan och naturen och hans känslor av ensamhet och isolation.
Los Pazos de Ulloa, Emilia Pardo Bazán. Eftersom den var den enda romanen på vår kurslitteraturlista som var skriven av en kvinna var jag extra uppmärksam på denna bok. Den sorteras som naturalism, och det finns otaliga exempel på hur determinismen och Zolas idéer om genetisk determinism spelar in i historien, såväl som samhällskritik och en relativt intressant historia.
Doña Perfecta, Benito Pérez Galdós. Min absoluta favorit bland urvalet. Den behandlar, precis som Pazos de Ulloa, genetisk determinism, men på ett mycket mer påtagligt och intressant sätt. Den antar formen av en krock mellan en djupt religiös by och en ingenjör från Madrid som representerar vetenskap och teknisk framgång, och de motsättningar som genast uppstår och sedan eskalerar.
Doña Berta, Leopoldo Alas "Clarín". Egentligen en novell snarare än en roman. Behandlar samma ämne som de två ovanstående romanerna; krocken som uppstår när en person som härstammar från en viss miljö finner sig i en helt annan. En ganska hjärtskärande historia om en liten gumma och hennes strävan efter att få tag på ett porträtt av hennes ungdoms kärlek, som också var hennes enda.
Las sonatas de Primavera, Estío, Otoño y Invierno, Ramón del Valle-Inclán. Fyra romaner som handlar om karaktären Bradomins romantiska erövringar under sin livstid, representerad genom de fyra årstiderna. Ganska underhållande läsning och relativt lättsmält om man inte behöver ta hänsyn till alla analytiska aspekter. En av kvinnorna i boken säger att han är en "ful, sentimental och katolsk Don Juan", vilket ger en ganska bra sammanfattning av böckernas stil.
Las leyendas, Gustavo Adolfo Becquer. En samling berättelser som nästan alla handlar om ett övernaturligt naturväsen i form av en kvinna klädd i vitt, och en man som låter sig förföras av henne. Bra läsning för den som gillar spökhistorier, myter och legender, men efter 10-20 stycken börjar man kunna förutse handlingen; less is more i det här fallet.
Don Juan Tenorio, José Zorilla. Inte "originalet", som skrevs av Tirso de Molina några århundraden tidigare, men likväl en klassisk Don Juan, lika mycket diabolisk som kvinnotjusare. Något alla som är intresserade av Spanien eller romantiken bör ha ögnat igenom.
El estudiante de Salamanca, José de Espronceda. En typisk romantisk poet som har skrivit typisk romantisk poesi om en typiskt romantisk karaktär. Faktiskt mer lättförståeligt än Lorca, trots det gammalmodiga språket; det är mer som en berättelse skriven på vers än poesi, och Espronceda har även integrerat element från teatermanus. Handlar om don Félix, en Don Juan som blir hemsökt av en kvinna som dött av hjärtesorg efter att han lämnat henne. Övernaturligt och spännande.
Det om detta. Just nu håller jag på med The Historian och är snart klar. Recension kommer.