The Time Machine

Författare: H.G. Wells
Publiceringsår: 1895

En grupp gentlemän är inbjudna till middag hos en uppfinnare och forskare som dagarna innan har berättat om sina försök att resa i tiden. När forskaren väl kommer till middagen, försenad, trött och smutsig, får hans gäster höra historien om hans resa till år 802 701. Där har mänskligheten delats upp i två raser; Eloi, svaga, vackra varelser som spenderar sina dagar lekandes i den vackra grönskan på jordens yta, och Morlocks, bleka underjordsvarelser som förser Eloiterna med kläder och allt de behöver, men av en mörk anledning; de späda, naiva överjordsvarelserna är Morlockernas föda.
Tidsresenären spekulerar flitigt under romanens gång om hur den värld han kom från (London under sent 1800-tal) kunde utvecklas till denna värld. Hans slutgiltiga teori är ungefär att hans tids samhälle med en arbetarklass som försörjer en lat och rik aristokrati har utvecklats till sin extrem; industrin har mer och mer förlagts till underjorden, tills dessa arbetare har blivit nocturna varelser, medan aristokraterna har blivit svaga i kropp och sinne till följd av deras bekväma leverne, och till slut har situationen slagit om och tjänarna har blivit jagarna, herrarna bytet.
Det är helt klart en dystopisk framtidsbild som målas upp, i alla fall av den mänskliga situationen. Medan jorden och naturen frodas, förfaller människan och liknar mer och mer djur. Den fiktiva författaren är en av gästerna vid middagen, och Wells verkar ändå vilja ta udden av sin samhällskritiska vision när han låter gästen avsluta sin återberättelse av tidsresenärens berättelse med orden "Even when mind and strength had gone, gratitude and a mutual tenderness still lived on in the heart of man", då han refererar till den affektion som en av eloiterna fick för tidsresenären efter att han räddat henne.
Berättarstilen känns igen från The Island of Dr Moreau; det är samma kliniska analys av situationerna, samma kapabla huvudperson, samma vetenskapliga approach till olika fenomen som de stöter på. Men trots detta, eller kanske på grund av detta, är det en kittlande berättelse som byggs upp för oss. Tanken på framtiden och vad som kommer att hända med oss kittlar alltid, och det faktum att Wells vågade ta tidsresan så långt in i framtiden gör dels att fantasin rusar, och dels ger det honom ett mycket större spelutrymme. Dessutom fortsätter tidsresenären efter sina äventyr i år 802 701 ännu längre fram i framtiden, till vår sols sista dagar då luften i vår atmosfär har tunnats ut och gränsen mellan natt och dag har suddats ut. Svindlande tankar som rör sig i ens huvud när man läser beskrivningarna av denna värld.
Samtidigt som slutet är enormt otillfredsställande (ett slut utan svar, ett försvinnande) förstår jag kanske att det var nödvändigt för att ge kredibilitet åt historien, för att lämna lite tvivel kvar hos läsaren. För om det hade slutat med att tidsresenären kunnat bevisa sina tidsresor, hade ju detta blivit ett genombrott i forskning, och eftersom detta inte har hänt skulle vi ha kunnat avfärda Wells roman som ren fiktion. Vilket vi naturligtvis gör i alla fall, men det lämnar ändå kvar ett frö av tvivel, ett sandkorn av obeslutsamhet.


Bokpaketet!

Igår kom bokpaketet från min hemliga bokvän i det sommarsköna bokbytet! Jag kom hem från Spanien dagen innan, så det var perfekt timing. Tänk vad glad man kan bli av att få paket! Och jag blev ännu gladare när jag öppnade det:


Däri hittade jag tre böcker! Ingen av dem är någon jag känner igen, men de verkar väldigt intressanta och spännande, och framförallt Snow in August av Pete Hamill lockar, historiskt drama med, som jag förstår det, övernaturliga inslag? Helt up my alley. Sunset limited av James Lee Burke har även den historiska kopplingar, en mysteriebetonad roman med sina rötter i en Ku Klux Klan-bränning i Amerika. Båda är dessutom på engelska så som jag föredrar. Som en bonus (?) var där som sagt en tredje pocket, Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? av Björn Sortland, en liten sorglig kärleksroman som jag tror jag ska sätta igång med direkt. Jag gillar speciellt att en krona per bok skänks till Rädda Barnen, två bra saker kombinerade med varandra! Recensioner på alla tre kommer så fort jag hunnit igenom dem :) 
Förutom dessa förträffliga böcker var det ju också en hel del annat i paketet. Jag fick en lugnande ansiktsmask och ett doftljus, som garanterat kommer användas i kombination :) En supersöt liten somrig skrivbok att plita ner tankar i (eller kanske några listor, mitt beroende). Ett kakpaket som kommer att fikas upp till kaffet i sommar, en påse Polly (man kan inte bara ta en!) i speciell Summer edition, ett flertal söta karameller och ett par tepåsar med smaken orientalisk kanel. Faktum är att jag har provat detta te, det lyckades inte helt omvända mig, men jag har aldrig provat det tillsammans med choklad som föreslås av min hemliga bokvän. Så det kommer jag definitivt göra! :) 
Och så var där såklart ett fint vykort med några ord från bokvännen själv. Tack så otroligt mycket för detta fina, somriga paket! Det gjorde mig jätteglad och det gör det fortfarande, och det kommer att göra det när jag läser böckerna och använder allt du skickade med! Nu vill jag veta vem du är ;)

 

Re:Re: Sommarskönt bokbyte

Så, inlägg nummer två i det sommarsköna bokbytet! Efter att ha läst instruktionerna på En bok om dagen insåg jag att mitt förra inlägg kan behöva kompletteras lite, förutom det jag tänkt skriva i detta inlägg. Bland annat har jag ju faktiskt nyligen inventerat min bokhylla, och skapade då en komplett lista över böcker jag äger, och vilka av dem jag har läst. Väldigt passande inför det kommande bytet! Jag har även en önskelista som uppdateras kontinuerligt, men det är ju minst lika roligt att bli helt överraskad och kanske läsa något man inte tänkt :) Vad gäller böcker i andra hand har jag verkligen inget emot det; jag ställer mig snarare positiv till det, eftersom det sparar på miljön lite :)

Lite fler detaljer om mig, då: Inga allergier, däremot är jag vegetarian som jag nämnde i det förra inlägget. Om nu det är relevant, jag räknar inte med några blodiga biffar i ett postpaket...;) Förutom den förbehållningen är jag verkligen inte kinkig när det gäller ätbara saker, surprise me!
Jag är ingen stor tedrickare, men jag väntar fortfarande på att upptäcka det speciella teet som kan omvända mig från kaffe. Vi har dock ingen kaffebryggare hemma, utan en maskin som använder kapslar, så bryggkaffe funkar inte.

Jag blir glad av allt som är lila. Allt! Mer behövs inte sägas på denna punkt :)

Förutom det jag nämnde i förra inlägget (spinning, semester, tv-spel) lyssnar jag också gärna och mycket på musik, hårdrock och mjukrock är det som går mest. Eftersom jag nyss lade konståkningen på hyllan har jag också för vana att lyssna mycket på filmmusik för att spana efter potentiell programmusik. Det blir pampiga filmer med snyftslut om jag får välja; Titanic, Agora, Gladiator hör till favoriterna. Även filmer med en sån där underbar oväntat vändning precis i slutskedet; The Illusionist, The Prestige, Saw 1 och 2, Shutter Island är också grymt bra.
Bästa avslappningen (förutom läsning) är enligt mig att tända ljus och göra sig ett mini-hemma-spa; ansiktsmask, fotbad och Enya. Tyvärr har jag inget badkar (hade varit perfekt) men denna "reducerade" version gör också susen efter en veckas plugg eller jobb :)

Nu kommer jag inte på så mycket mer. Det går alltid att fråga om jag har varit för kryptisk.
Trevlig sommar!
Bävern

Re: Sommarskönt bokbyte

Som en del av det sommarsköna bokbytet som jag ska delta i kommer jag att publicera två inlägg om det jag läser, om det jag pysslar med och vad jag är för en typ, egentligen.

Jag är en 21-årig språkvetare som precis skrivit klart sin C-uppsats inom spanska, med ämnesvalet översättning, vilket även är det jag ser som mitt framtida yrke, efter ett antal år till av studier. I samband med uppsatsskrivandet hittade jag också en ny kärlek i den svenska författarkretsen, nämligen John Ajvide Lindqvist och hans "Låt den rätte komma in", som var utgångspunkten i min undersökning. Jag har dock inte läst något annat av Lindqvist.

För närvarande sommarjobbar jag som guide på Stadshuset, där jag visar denna vackra byggnad för spanska, engelska och svenska turistgrupper. Allmänbildande och roligt, en perfekt kombination! 

När jag inte pluggar, jobbar eller läser tycker jag om att träffa mina härliga vänner och/eller min bättre hälft, åka på semester (gärna Spanien), träna (spinning och aerobics) och spela tv-spel. Det sistnämnda är ett kulturellt arv från min far; Zelda var ett lika fast inslag som Enid Blyton, Carolyn Keene, Sivar Ahlrud och J. K. Rowling under min uppväxt. 

Nuförtiden läser jag mycket, men inte allt. Fast det är inte mycket jag inte gillar. Deckare har jag svårt för. Chick-litt likaså. Förutom det är jag allätare (när det gäller böcker; IRL är jag vegetarian). Klassiska författare av alla nationaliteter, fantasy och sci-fi, modern litteratur, Nobelpristagare går alla ner med hull och hår. Är den en engelsk- eller spanskspråkig författare läser jag gärna på originalspråk; kalla det yrkesskada, men jag stör mig lätt på översättningar, trots att jag verkligen vet hur svårt det är att överföra en text, inte bara från ett språk till ett annat, utan från en kultur till en annan. Det är större sannolikhet att jag blir lyrisk över en bok om den slutar lyckligt, men det är en regel med ganska många undantag: ta bara min absoluta favorit, Orwells "1984", som har ett rent deprimerande slut.

Fler författare jag går igång på förutom redan nämnda Ajvide Lindqvist och Orwell är Oscar Wilde (för hans sarkasm, humor och snobbighet), Elizabeth Kostova (författare till underbara "The Historian") och nyupptäckta sommarförälskelsen, H. G. Wells (har hittills läst "The Island of Dr Moreau" och håller på med "The Time-Machine").

Det om detta. Hoppas det har varit någorlunda hjälpfullt, sådant här är svårt! Nästa inlägg kommer snart, på söndag troligen.
Många hälsningar
Bävern

The Island of Dr. Moreau

Författare: H. G. Wells
Publiceringsår: 1896

Edward Prendick är en av fyra överlevare efter ett skeppsbrott, men är den enda överlevanden efter ett antal dagar i livbåten. Han blir upplockad av ett skepp och anländer tillsammans med en last djur på en tropisk ö, där han blir kvar eftersom kaptenen vägrar ha honom ombord. De två människorna som lever på ön - en mystisk man vid namn doktor Moreau och hans assistent, Montgomery - håller till en början sitt projekt på ön hemligt, men efter att Prendick hör de plågade vrålen från puman som var med i lasten han kom med, anar han att det inte är helt etiskt korrekta experiment som sysselsätter Moreau. Hans år på ön och det han ser och uplever där ska komma att hemsöka honom i hela hans kommande liv, men jag tänker inte berätta så mycket mer än så för att inte förstöra för de som tänker läsa boken.


Jag trodde att detta skulle vara helt up my street: old school, borderline sci-fi med samhällskritik som grund. Och jag kan glatt konstatera att jag hade rätt. Wells är nästintill, om han inte ÄR, en av skaparna till science-fiction genren, och han visar det i denna relativt korta roman. Kritiken som den framför rör framförallt dåtidens experiment på levande djur, då man skar och opererade på dem på ett mycket plågsamt sätt i forskningssyfte. Ett intressant faktum är att det bara två år efter att romanen publicerats bildades en intressegrupp mot detta: British Union for the Abolition of Vivisection. Man kan även ana, såklart, kritk i mer kristen anda: den skrupelfrie Dr Moreau leker Gud med djuren på ön och försöker skapa egna varelser, vilket naturligtvis inte går för sig om man är vanlig dödlig.
Jag har redan börjat på den andra Wellsromanen jag köpte, The Time Machine, och det som blir tydligt är att även om han skriver om fantastiska eller till synes onaturliga företeelser, så baserar han dem eller försöker förklara dem med dåtidens existerande forskning, vilket skapar ett slags limbo mellan verklighet och fiktion, till skillnad från många andra science-fictionromaner där det som händer är så långt ifrån verkligheten att man inte tar till sig händelserna på samma sätt. Wells tar dem närmare läsaren, tillåter inte att man avfärdar det han skriver som tokerier eller rena fantasifoster.
Jag ser nu fram emot nästa korta Wellsroman.