Snow in August

Författare: Pete Hamill
Publiceringsår: 1997

Korgossen Michael Devlin är på väg till mässan klockan åtta genom en snöstorm när en gammal man ropar på honom från dörröppningen till synagogan. Det är rabbin som behöver hjälp med att tända lyset eftersom det är Shabbos och man inte får arbeta. Michael övervinner sin rädsla och sina misstankar och följer med in i synagogan. Det blir början på en vänskap som både kommer att hjälpa Michael och ge honom otroligt mycket, men också förändra hans liv, inte bara till det bättre. De lever i en efterkrigstid av fördomar, och de kommer att få kämpa mot dem tillsammans.

Själva berättelsen i sig är egentligen ganska enkel; pojke bevittnar överfall och vill inte vittna för att han hotas med överfall, och fastnar därmed i en rad otrevliga händelser. Pojken blir vän med rabbi som hjälper honom. Men det är inte handlingen som är den stora behållningen med boken: det är situationen runt omkring den, och hur det påverkar karaktärerna, samt alla sidospår. Ett exempel på dessa hur man får följa diskussionerna runt Jackie Robinson och hur han blev den förste svarte baseballspelaren i Major League. Ett annat är när det målas hakkors på synagogan och en av prästerna i den katolska kyrkan och flera av mässbesökarna hjälps åt att tvätta bort dem, för de hade alla "kämpat mot de som använde sig av den symbolen i kriget". Eller hur Michael upptäcker en ny värld när han lär sig Yiddish. Alla dessa "sidospår" fördjupar verkligen berättelsen och gör den till så mycket mer.

Rabbi Hirsch berättar också för Michael om Golem och hur han hjälpte Rabbi Loew i Prag. Ett av mina favoritmoment i boken är hur Michael accepterar sanningen i dessa berättelser utan något som helst tvivel, och hur författaren skriver om hur Golem återskapas som något självklart. Det magiska inslaget kommer plötsligt, oväntat och utan dramatik, i slutet av en annars tidsenlig, realistisk, historisk roman.

Om det inte har framgått så tyckte jag i alla fall väldigt mycket om den hör romanen. Den växer under hela läsningen och får nya dimensioner. Dessutom slutar den med rättmätig hämnd, vilket är ett av mina absoluta favoritslut.

Trippelläsning

Problemet som jag har för tillfället tror jag att många i bokbloggosfären upplever eller har upplevt, nämligen att man har så många böcker man vill läsa att man inte kan bestämma sig för vilken man ska börja med. Detta har lett till att jag för närvarande läser tre böcker samtidigt. Jag var mitt uppe i att läsa om The Wheel of Time-serien eftersom en till del kommit ut nyligen, och höll just på med del 8. Under semestern i Spanien började jag att läsa länge efterlängtade Shantaram som jag fått i present av K för det specifika syftet. Bägge dessa böcker tar lite tid att läsa ut, den första på knappa 700 sidor och den andra på dryga 900. Så när jag var med i det sommarsköna bokbytet och fick en massa spännande böcker som man ville börja med var jag ju såklart tvungen att göra det, och orkade inte vänta tills jag läst ut de två jag höll på med. Så nu läser jag Shantaram till frukosten, The Path of Daggers innan jag sover och Snow in August på tunnelbanan. Så bli inte oroliga om det inte kommer någon recension på ett tag - det kommer att komma tre i snabb följd om ett tag!

Goodreads.com eller Bok.nu?

Goodreads.com och Bok.nu är två communitys för oss bokälskare, den ena med inriktning på Sverige och den andra på USA/internationellt. Du kan hos dem båda betygsätta och katalogisera det du läser, vilket sedan syns på din profil, diskutera i forum (på Bok.nu) eller bokklubbar och läsecirklar (på Goodreads). Jag har för tillfället ett konto hos båda sidorna, men jag måste erkänna att jag är hundra gånger aktivare på Goodreads än på Bok.nu. Det beror på flera anledningar.

För det första gäller det utbudet. Bok.nu är en relativt nystartad sida, jag tror till och med att det fortfarande är betaversionen som körs, och på grund av detta (?) är deras arkiv med utgivna titlar relativt begränsat och i många fall finns omslagen inte med. Goodreads.com är extremt mycket större, och har som naturlig följd av detta ett mycket mer  utökat arkiv, där man oftast hittar alla utgåvor av en titel samt dess omslag, samlade under bokens titel. Alltså, större chans att hitta boken du läst även om den är lite obskyr.

Goodreads är även mer lättnavigerat (enligt mitt tycke), och hela processen med att hitta boken du läser, tagga den och sedan betygsätta den (samt uppdatera hur långt du kommit i den, vilket inte går på Bok.nu) är mycket smidigare och överskådligare än på Bok.nu. Goodreads har även en utvecklad funktion med triviafrågor om böckerna du läser, samt ett flertal andra tidsfördrivande funktioner som inte finns hos Bok.nu. 

För att säga något till Bok.nus försvar måste jag ändå tillstå de erbjuder något som Goodreads.com inte har, nämligen rekommendationer om andra böcker och författare som skulle kunna passa mig. Även dessa har dock sina brister; till exempel kan jag få rekommendationer på barnböcker. Jag har sett att det i forum har diskuterats om en funktion för att kunna välja bort detta, kanske är det på gång, men än så länge finns det inte. Rekommendationerna uppdateras inte heller vad jag har kunnat märka, vilket betyder att tills jag har läst boken kommer den att ta upp en plats på min förstasida när jag loggar in. Och om jag inte tänkt läsa den kommer den inte att försvinna, och jag kommer inte att få några nya rekommendationer.

Tills vidare kommer jag nog att hålla mig till Goodreads, med tillfälliga besök hos Bok.nu. Den sistnämda har ju faktiskt ett klatschigare namn.


Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?

Författare: Björn Sortland
Publiceringsår: 2007

Detta var en av böckerna jag fick i mitt
somriga bokpaket. Egentligen höll jag redan på att läsa två andra böcker, men jag läste första sidan och blev fast. Det blir lätt att man bara fortsätter läsa, det går utav bara farten. Kanske är det på grund av romanens fragmentariska uppbyggnad; det går fort att läsa en episod, ett fragment, så därför läser man nästa, och nästa, tills man kommit till slutet av denna sorgliga och vackra lilla roman. Den handlar om Markus och Ingrid. När de träffas första gången på en fest där ingen av dem har roligt blir Markus förälskad på en gång. Han förstår ganska snabbt att Ingrid är sjuk, men de pratar inte om sjukdomen. Markus gör allt för att få träffa Ingrid. När de till slut bildar en form av förhållande önskar Markus bara att Ingrid kunde säga att hon älskar honom.

Som ni kanske förstår av beskrivningen vacker/sorglig är det här en av de romaner som inte slutar lyckligt, men som man inte heller kan påstå slutar olyckligt. Den gör i vilket fall ett djupt intryck, desto mer för att den inte går in på djupet och vältrar sig i känslor, trots att det är en väldigt känslosam handling. Markus kärleksnervositet inför att umgås med Ingrid beskrivs till exempel alltid som magont, och läsaren förväntas förstå att det inte beror på att han ätit currry. Det är en bok med en stor målgrupp, jag tror alla kan hitta något att relatera till eller känna sig berörda av.

Som en sista fotnot till denna recension vill jag också slå ett slag för Pocketförlagets nya pocketserie IRL (In Real Life) som "Vad är så skört..." är en del av. En krona från varje bok som säljs i denna serie går nämligen till Rädda Barnen! Som jag skrev i bokpaketsinlägget, två goda saker kombinerade till någonting jättebra!