Bävern Recenserar

Edward Prendick är en av fyra överlevare efter ett skeppsbrott, men är den enda överlevanden efter ett antal dagar i livbåten. Han blir upplockad av ett skepp och anländer tillsammans med en last djur på en tropisk ö, där han blir kvar eftersom kaptenen vägrar ha honom ombord. De två människorna som lever på ön - en mystisk man vid namn doktor Moreau och hans assistent, Montgomery - håller till en början sitt projekt på ön hemligt, men efter att Prendick hör de plågade vrålen från puman som var med i lasten han kom med, anar han att det inte är helt etiskt korrekta experiment som sysselsätter Moreau. Hans år på ön och det han ser och uplever där ska komma att hemsöka honom i hela hans kommande liv, men jag tänker inte berätta så mycket mer än så för att inte förstöra för de som tänker läsa boken.

Jag trodde att detta skulle vara helt up my street: old school, borderline sci-fi med samhällskritik som grund. Och jag kan glatt konstatera att jag hade rätt. Wells är nästintill, om han inte ÄR, en av skaparna till science-fiction genren, och han visar det i denna relativt korta roman. Kritiken som den framför rör framförallt dåtidens experiment på levande djur, då man skar och opererade på dem på ett mycket plågsamt sätt i forskningssyfte. Ett intressant faktum är att det bara två år efter att romanen publicerats bildades en intressegrupp mot detta: British Union for the Abolition of Vivisection. Man kan även ana, såklart, kritk i mer kristen anda: den skrupelfrie Dr Moreau leker Gud med djuren på ön och försöker skapa egna varelser, vilket naturligtvis inte går för sig om man är vanlig dödlig.

Jag har redan börjat på den andra Wellsromanen jag köpte, The Time Machine, och det som blir tydligt är att även om han skriver om fantastiska eller till synes onaturliga företeelser, så baserar han dem eller försöker förklara dem med dåtidens existerande forskning, vilket skapar ett slags limbo mellan verklighet och fiktion, till skillnad från många andra science-fictionromaner där det som händer är så långt ifrån verkligheten att man inte tar till sig händelserna på samma sätt. Wells tar dem närmare läsaren, tillåter inte att man avfärdar det han skriver som tokerier eller rena fantasifoster.

Jag ser nu fram emot nästa korta Wellsroman.