Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Författare: Jonas Jonasson
Publiceringsår: 2009
På sin födelsedag kliver hundraåringen Allan Karlsson ut genom fönstret på ålderdomshemmet och beger sig iväg. På närmsta tågstation stjäl han en väska innehållandes 50 miljoner kronor, och ägarna till väskan (det kriminella gänget Never Again) börjar jakten på att få tillbaka den, och därmed också jakten på Allan. Parallellt med denna handling får vi följa Allans hundra år långa liv, där han bland annat hunnit med att träffa Franco, Stalin, Mao, Harry Truman och de Gaulle, och både hjälpt och stjälpt flera av dem.
Detta var underbar läsning från första sidan till sista. Jonasson skriver med ett gammaldags artigt språk som får antas vara lånat från Allan Karlsson, samt med en ironisk biton som skapar en humor helt i min smak. Att den dessutom är genomgående genom hela berättelsen är imponerande.
"Därför var det rysligt enkelt för Allan och Herbert att smyga fram till bilen, lägga beslag på den medaljpryddes pistol och adjutantens automatkarbin för att därpå uppmärksamma den medaljprydde och hans adjutant på att de lite oturligt just hade hamnat i en besvärlig situation. Eller som Allan sa:
- Mina herrar, får jag vänligen be att ni tar av er kläderna."
(Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, sidan 256)
Jag kan inte föreställa mig den fantasi som måste ha krävts för att få alla delar att gå ihop, hur Allan går från att kämpa för republikanerna i spanska inbördeskriget till att äta middag med Franco, eller hur han hjälper amerikanarna att uppfinna atombomben för att inte långt senare äta middag med Stalin, och därifrån hamna som fånge i Gulag. Hela berättelsen är som en komplicerad väv som avslutas snyggt och prydligt med att Allans livshistoria kommer ikapp "nutiden". Dessutom är hela berättelsen otroligt feel-good: Allan har en obotlig optimism och sorglöshet som smittar av sig, och han är hela tiden i sällskap med goda vänner. Vissa kanske skulle tycka att det blir lite överdrivet, men jag bara gottar mig i myspys. Slutet är ett lyckligt slut i toppklass som jag såklart inte avslöjar här :)
Publiceringsår: 2009
På sin födelsedag kliver hundraåringen Allan Karlsson ut genom fönstret på ålderdomshemmet och beger sig iväg. På närmsta tågstation stjäl han en väska innehållandes 50 miljoner kronor, och ägarna till väskan (det kriminella gänget Never Again) börjar jakten på att få tillbaka den, och därmed också jakten på Allan. Parallellt med denna handling får vi följa Allans hundra år långa liv, där han bland annat hunnit med att träffa Franco, Stalin, Mao, Harry Truman och de Gaulle, och både hjälpt och stjälpt flera av dem.
Detta var underbar läsning från första sidan till sista. Jonasson skriver med ett gammaldags artigt språk som får antas vara lånat från Allan Karlsson, samt med en ironisk biton som skapar en humor helt i min smak. Att den dessutom är genomgående genom hela berättelsen är imponerande.
"Därför var det rysligt enkelt för Allan och Herbert att smyga fram till bilen, lägga beslag på den medaljpryddes pistol och adjutantens automatkarbin för att därpå uppmärksamma den medaljprydde och hans adjutant på att de lite oturligt just hade hamnat i en besvärlig situation. Eller som Allan sa:
- Mina herrar, får jag vänligen be att ni tar av er kläderna."
(Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, sidan 256)
Jag kan inte föreställa mig den fantasi som måste ha krävts för att få alla delar att gå ihop, hur Allan går från att kämpa för republikanerna i spanska inbördeskriget till att äta middag med Franco, eller hur han hjälper amerikanarna att uppfinna atombomben för att inte långt senare äta middag med Stalin, och därifrån hamna som fånge i Gulag. Hela berättelsen är som en komplicerad väv som avslutas snyggt och prydligt med att Allans livshistoria kommer ikapp "nutiden". Dessutom är hela berättelsen otroligt feel-good: Allan har en obotlig optimism och sorglöshet som smittar av sig, och han är hela tiden i sällskap med goda vänner. Vissa kanske skulle tycka att det blir lite överdrivet, men jag bara gottar mig i myspys. Slutet är ett lyckligt slut i toppklass som jag såklart inte avslöjar här :)
Kommentarer
Trackback