The Hound of the Baskervilles
Författare: Sir Arthur Conan Doyle
Publiceringsår: 1902
Charles Baskerville hittas död med ansiktet ner i grusgången utanför sitt estate. Skrämdes han ihjäl av Baskervilles hund, en djävulens skapelse som förföljt Baskervilleätten i hundratals år, eller är det en mänsklig hand med i spelet? Sherlock Holmes och Dr Watson blir inblandade i fallet när Charles arvinge, Henry Baskerville, anländer från Kanada för att bosätta sig i Baskervillehuset. Kommer han att gå samma öde till mötes som sin farbror?
Till en början vågade jag inte läsa boken på kvällen. Jag kände mig extremt lättskrämd och vidskeplig, men med Conan Doyles beskrivningar av den öde heden som Baskervillehuset ligger på kunde jag alltför lätt föreställa mig djävulshunden komma springandes emot mig som den antas ha gjort mot Charles Baskerville. Stämningen lättades upp allt eftersom, dock, och jag kunde slutföra läsningen även efter mörkrets inbrott. (Frågan är bara hur jag ska klara av att läsa Svenska kulter som jag just vunnit.)
Jag har tidigare recenserat The Adventures of Sherlock Holmes, en samling lite kortare äventyr med detektiven vi älskar. Min enda negativa kommentar då var att de var för korta, och jag tror att det var något mer i stil med Baskervilles hund som jag förväntade mig då. Med andra ord var denna lilla sekelskiftesdeckare helt i min smak, precis allt man förväntar sig av ett äkta Holmesäventyr med oväntade avslöjanden, hemliga intriger och skarpsinniga iakttagelser. Allt relaterat genom Watsons sympatiska och ivriga karaktär.
Publiceringsår: 1902
Charles Baskerville hittas död med ansiktet ner i grusgången utanför sitt estate. Skrämdes han ihjäl av Baskervilles hund, en djävulens skapelse som förföljt Baskervilleätten i hundratals år, eller är det en mänsklig hand med i spelet? Sherlock Holmes och Dr Watson blir inblandade i fallet när Charles arvinge, Henry Baskerville, anländer från Kanada för att bosätta sig i Baskervillehuset. Kommer han att gå samma öde till mötes som sin farbror?
Till en början vågade jag inte läsa boken på kvällen. Jag kände mig extremt lättskrämd och vidskeplig, men med Conan Doyles beskrivningar av den öde heden som Baskervillehuset ligger på kunde jag alltför lätt föreställa mig djävulshunden komma springandes emot mig som den antas ha gjort mot Charles Baskerville. Stämningen lättades upp allt eftersom, dock, och jag kunde slutföra läsningen även efter mörkrets inbrott. (Frågan är bara hur jag ska klara av att läsa Svenska kulter som jag just vunnit.)
Jag har tidigare recenserat The Adventures of Sherlock Holmes, en samling lite kortare äventyr med detektiven vi älskar. Min enda negativa kommentar då var att de var för korta, och jag tror att det var något mer i stil med Baskervilles hund som jag förväntade mig då. Med andra ord var denna lilla sekelskiftesdeckare helt i min smak, precis allt man förväntar sig av ett äkta Holmesäventyr med oväntade avslöjanden, hemliga intriger och skarpsinniga iakttagelser. Allt relaterat genom Watsons sympatiska och ivriga karaktär.
Kommentarer
Trackback